Jag lyssnade på podden "I huvudet på en entrepenör" med Victoria Skoglund som gäst, och fastnade för något hon sade om uppdatering av socialamedier. Hon sade att hon blir mätt och tröttnar på sig själv ibland och tycker att hon inte har något att bidra med. Då tystnar hon för en tid.
Jag har också tystnat, inte för att jag kanske tycker att jag tröttnat på mig själv, men man behöver ha inspiration och framför allt tid för att blogga. Jag brukar skoja att jag blivit gammal och inte orkar som förr... Vilket delvis är sant, jag orkar inte lika mycket som förr i trädgården. Om det beror på åldern eller lathet, vågar jag inte säga. (Mitt högre jag nickar och påstår att jag fyller 50 år nästa gång, och börjar dessutom bli lite lat...)
Jag får inte ihop det, hur man hade tid och lust att gräva och hålla på, när man hade småbarn, och att då hinna blogga dessutom. Otroligt!
Nya ideér och ändringar, angående trädgården finns dock ännu (även om jag enligt mitt högre jag håller på att bli gammal) Nu fattas bara tiden och lusten.
Jag "anlade" en fotoatelje på terassen i veckan, och fotograferade bland annat en av pion-divorna. Jag hade först en "Cattle Call" bland alla divorna som ställde sig på rad och skrek "Me, me, mee...". Jag valde tillslut denna vackra blekrosa ödmjuka pion. Längst bak stod hon omedveten om hur vacker hon var.
Det blev en tillbakadragen lugn komposition, som passade den ödmjuka modellen. Visst är hon fin...
