Det är inte ofta man hittar en tvillingsjäl. Nu tror jag att jag hittat min, även om jag inte känner henne alls, bara genom hennes bok. Senaste sommar läste jag boken "Det var en gång en trädgård" med Karin Berglund. Det var det första jag gjorde på min första semesterdag. Det råkade vara en solig dag, en av de få soliga dagar jag hade på min semester. Jag spenderade den ovanligt soliga dagen tillsammans med Karin och hennes underbara bok
Hon betraktar trädgården likt mig på många vis. Jag har aldrig hört någon annan beskriva trädgården som en teater, med skådespelare och publik. Hon skriver också om att trädgården är en plats för själen, en plats där man kan försätta sig i ett meditativt tillstånd, ett trädgårdstillstånd... Jaaa, hon tycker om mossa också!
Jag tycker om Karins sätt att beskriva trädgården som något helt underbart, men även något man kan svära åt, på latin. Precis så är det, trädgården är inte enbart en dans på rosor.
Hon gillar hösten, och beskriver den som en årstid som "ger ro och besinning". Jag skulle inte kunna beskriva det bättre. Hösten tillåter mig släppa taget om trädgården och även trädgården får vila från mig. Jag tror vi behöver det lika mycket båda två...
Karin talar också med sina blommar: "lilla morot va du är liten o ful", och då undrar hon om man får säga så till en morot...? Jag går ju också runt och småpratar. "Lilla Tagetes, hur står det till i dag, värst va du var röd om kinderna, är du arg eller bara rodnar du?" Då kan lilla Tagetes endera blänga elakt eller helt ignorera mig. Oftast ignorer hon mig...
Så där håller jag på...
Karin inleder sin bok med att beskriva trädgården "som en lyckad fest. Där finns allt. Skönhet, dofterna, överdådet, lyxen, minnena, myterna".
Så där håller jag på...
Karin inleder sin bok med att beskriva trädgården "som en lyckad fest. Där finns allt. Skönhet, dofterna, överdådet, lyxen, minnena, myterna".
Snart är det vår, och festen kan börja. Gissa om vi längtar!!
(Inlägget även med i Blommig Fredag, med temat "Jag längtar" )