Tankat "trädgård"

Jag var ute och tankade "trädgård" idag. Det var lugnt och fridfullt, in The Garden. Jag pysslade om den, gjorde det sista inför vintern, städade bort det som ännu lämnats framme. Nu är det bara räfsningen kvar, och jag har ju aldrig varit den där "räfsande" typen, så vi får se hur det blir med det...

Men alla 60 lökarna är jordsatta, och inget spår av sorken, heller... Tack och lov verkade operation "The Last sollution" att ha fungerat. Stackars sork...

Oktober lider mot sitt slut, och november på kommande. Sköna november. En av mina favoritmånader...

Operation "Last Solution"

The Final Solution

Jag ser mig själv som en sann djurvän, det enda djur jag inte känner sympati med skulle väl vara flugor och myggor, och i går lade jag till sorkar, alternativt, mullvadar till listan. Men märkväl att sorkarna och mullvadarna ska befinna sig i min trädgård för att höra till listan. 

Jag grävde fram ett sork-hål i går. Skulle det vara en mullvad skulle gången ligga rakt under högen, men mina gångar finns alltid på sidan om högen, så jag antar att detta är en sork. Hålet var lite under 10 cm i diameter. Jag har så otroligt obehag av dessa hålor och gångar som jag vet finns i massor nu i rabatten under vårt köksfönster mot gatan. Hur jag än trampar och gräver kommer det fler. 

Gissa vem som skrek rakt ut när jag vände mig om och såg en stor svart, fet sork-stjärt kräla in i gångöppningen jag grävt fram. Den hade säkert undrat vad som var på gång och kikade ut, och var lika snabb att smita in igen. Om jag skulle gissa så skulle jag säga att stjärt-diametern låg på ca 8 cm, så jag gissar det är en vattensork. Jag reagerade inte på svansen, men jag stannade inte direkt och tittade. Jag skrek, sprang in, och meddelade maken att det var dags för Fas 3: "Operation Last Solution". Denna story förtäljer inte hur operationen genomfördes, ta kontakt om ni undrar...

Idag har jag arbetat mig helt svettig för att få täppt åter, så många hål och gångar, jag kunde hitta. Trampat och fyllt åter. Jag påminns ännu en gång, att man ska vara försiktig med vad man önskar, din önskan kan bli uppfylld, på ett eller annat sätt. I vår funderade jag på att göra om hela framsidan, helt... Ja få se nu om jag får göra det, vara sig jag vill eller inte, nästa år, om allting blir uppätet... Vi får väl se!

Höstledig

Inte helt fel att vara ledig idag, vädret var helt på min sida. Krispigt kallt och väldigt vackert. Det blir ute städning idag, det verkar aldrig ta slut. Konstant hittar jag något  i trädgården, som behöver få min uppmärksamhet. Men faktum är att snön kan komma precis när som helst. En promenad med hunden ska jag försöka klämma in i dagordningen också. 

För den som undrar över sork-läget, kan jag informera att jag, dessvärre, hamnar att ta sork-kriget till fas 3. Mina sorkar verkar röka, fimparna stör dem inte, ej heller allium lökarna. Jag kommer att försöka kontakta sorkarna telepatiskt, men det finns en risk att den planen inte fungera heller... Då blir det fas 3, som jag inte alls gillar...

Hon som talar med blommor

Under de 8 år jag varit aktiv trädgårdsbloggare är det förvånansvärt många av mina bloggsystrar och bröder,  som bloggat lika länge som jag. Hur kan de komma sig att vi är så långlivade. Det skulle vara intressant att veta hur det ligger till i andra bloggkategorier, eller är vi trägårdsmänniskor ovanligt tålmodiga och sega. 

När jag bytte bloggtemplate miste jag alla länkar till  mina favoritbloggar. I samband med att jag sökte upp dem på nytt, ramlade jag över många nya roliga bloggar. En av de nya favoriterna är:

www.honsomtalarmedblommor.com

Bloggerskan verkar vara en besläktad grön själ, som skriver ungefär som jag tänker. Hon rör sig utanför de vanliga ramarna. Jag gillar att hon är lite "New Age" och nytänkande med nyanser från ett annat perspektiv än vi är vana vid. Gillar! Visst, sen är det ju skönt att veta att det inte är bara jag som hör röster, att det finns andra som också talar med blommorna. Dessutom gillar jag hennes akvarellmålningar, jag försöker själv producera lite akvarellkonst, fast det går ju inte så bra...

Ha en skön lördagkväll alla gröna själar och alla andra själar!

Sork kriget, fas 2

Jag har haft annat för mig, än trädgård på kvällarna, tro det eller ej. Ibland behöver man ju prioritera. Men vid sidan om det prioriterade har jag oroligt följt sork-läget i min sork-drabbade rabatt. Det sork-drabbade området är fortfarande minerat av nya välgrävda gångar och jordhögar. Det verkar som om mina inneboende djur har kommit för att stanna. Det betyder krig!

Jag har tidigare bjudit mina nya vänner på illaluktande tobak, det har åtminstone inte ännu skrämt iväg dem, bara resulterat i nya gångar och högar. Men ikväll inledde jag fas 2 i sork-kriget, Allium lökar. Allium lökar luktar ju starkt, men frågan är om det räcker... Jag är skeptiskt. Jag har 60 lökar som jag tänkte placera ut. Hjälper inte detta får jag väl inleda fas 3.

Säsongavslutning

Det var säsongavslutning i trädgården. Det blev ingen fest i år, bara en tyst övergång mot vintern. Ett kallt konstaterande och accepterande att den aktiva säsongen är över för detta året. Minusgraderna senaste natt gav vintern grönt ljus att kusten är klar. Jag ska bara försöka få ner mina 60 lökar först innan jag drar mig tillbaka och låter trädgården vila från mina spadtag... 

Nya generationens Lönnar

Jag inbillar mig att Evolutionen strävar efter att förbättra överlevnaden, det gäller säkert Lönnar också. Jag har en framåtsträvande Lönn in The Garden, med en större överlevnads drift än de flesta andra Lönnar. Hur kommer detta sig? Jag har en egen teori...

De Lönnar som finns just nu i naturen, är otroligt vackra med sina färggranna blad, förutom min som fortfaranade är grön och grann. Jag har en teori att min Lönn tar vara på all energi ner i rötterna, även det gula och röda, inget sparas i bladen. Rött och gult är också näring. Bladen blir så tömda på näring att allt som återstår är ett brunt krispigt torrt löv, som faller sönder om du kniper ihop det i handen. Den nya generationens Lönn, och en finns i min trädgård...

När jag var liten beundrade jag varje höst grannens Lönnar, jag tyckte de var trädens konung. För mig var det självklart att plantera en Lönn i min egen trädgård. Förväntansfullt trodde jag att näääästa år kommer höst färgen, eller nääästa år... Nu efter 10 år inser jag att höstfärgen aldrig kommer. Jag får sluta vara bitter på min Lönn, den är nämligen den nya generationens Lönn, och det ska jag vara stolt över.

Fortfaranden grön och grann

Grannens fina lönnblad i jämförelse med mina bruna torra