Viskande träd

Ett lånat höstlöv från grannens fina lönn fick bli dagens stilleben. Min egen lönn har aldrig gett höstfärg. Den är grön tills frosten tar andan ur den, och fäller därefter sina bruna skrumpna löv... Jag har alltid haft en känsla av att min lönn inte har hittat sina rötter i min trädgård och att den därför inte beter sig som andra lönnar! Om man ändå kunde läsa ett träds känslor och tankar. Höra den viska i vinden.

Jag triiiiiiivs inte hääääär...

Uppriven känsla

Alla har väl vid det här laget rivit upp konungarna? Dahliorna är ju lite onödigt frostkräsna, och kräver lite extra daltande. Riktiga kungliga knölar! 

Konungarna såg verkligen slitna ut och jag frågade lite försiktigt hur formen var efter sommaren som varit. Tänka sig, de påstod att jag inte vattnat tillräckligt och att jag gett för lite näring. Dessutom kände de en uppriven känsla... 

Jag ställde mina gnälliga knölar i en plats där solen inte skiner... Mörkt och frostfritt i ett skåp i uteförrådet, där kan de ligga och meditera kungligt tills nästa säsong. 

Ha en skön måndag kväll alla gröna själar och alla andra själar!  

Höst-stuff

Den här tiden på året samlas det smutsiga jordiga byttor, krukor och hinkar i stora högar. Likt flyttfåglarna verkar de gadda i hop sig, och man undrar lite om de tänkt flytta söderut hela bunten. Man kan aldrig vara säker...

Jag kände mig lite tvungen att ta mig samman idag och städa bort det där sista. "Ja ja jaa, jag skaaa!" hade jag lust att skrika till hustomten! Han brukar vara lite sur och irriterad på mig när jag drar fram så mycket onödigt skräp under sommaren. Jag är så dålig på att städa undan, och brukar inte få det gjort förrän snön dinglar ner, och då är det lagom trevligt att börja fundera var man har allt som kan ta skada av frosten.

Men idag fick jag det gjort. Det nya fina förrådet är fullproppad. Jag hade lite bråttom att stuva in allt innan min man skulle hinna se hur mycket "stuff" jag verkligen har. Tänk att jag varje år känner att jag inte har något att plantera i. Hur är det möjligt?

Blå-damen

Plötsligt blev det höst på allvar. Man hinner knappt hem från jobbet och tänka tanken att få något gjort ute in the Garden förrän mörkret faller in. Då irrar man runt i mörkret och hoppas att grannarna inte ska märka att den där trädgårdstoken yrar runt med sina smutsiga hinkar, elller vad hon nu sysslar med!

Det kändes kallt ikväll. Jag beslöt att rädda pelargonerna ikväll, för tänk om frosten blir hård inatt! In med dem i förrådet. Nå så enkelt var det ju naturligtvis inte. Före det hamnade jag ju att städa undan i förrådet för att få rum med pelargonkrukorna, och före det hamnade jag att städa det nya lidret för att kunna stuva in grejer dit från förrådet. Kedjereakionen ni vet.  

Jag verkar aldrig bli färdig i år. Jag hittar mer och mer att göra innan jag tar säsongavslutning. Nu är vi in i oktober och jag har mycket ogjort.

Blå-damen låg och solade idag, och verkade ha fått en riktig jämn och fin blå färg i höstsolen. Hon påstod att jag stressade. Jag? Stressa? Det finns väl inget som heter trädgårdssress?! Eller?

Min egen design, keramik skuplturen Blå-damen!

Stormen Valio

Stormen Valio som dundrade förbi i veckan ställde till med både det ena och det andra. Stormar ställer ofta till med något obehagligt, och jag inbillar mig att jag ska hitta mitt växthus uppe i någon trädkrona. Jag är definitivt inte stormförtjust! Det enda positiva kan tänkas vara att alla höstlöv blåser över till grannens tomt (och deras löv på min...) 

Nå vad ställde Valio till med i år då? 

Ett ovärdeligt gammalt fönster gick i kras. Ett fönster från mitt barndomshem innan renoveringen... inte hela världen men ändå tillräckligt för att få ett skärsår på handen, och ett ärr för livet av detta minst 50 år gamla fönstret. Där fick jag för att jag lämnat det kvar ute i stormen Valio. Förlåt...

Min ljuskrona i trädkronan hade tappat 2 ljus... tänk va stormar kan ställa till med!

En massa löv som inte härstammar från vår trädgård. Hur jag kan veta det? Det tar vi i ett annat inlägg!

Räknas ett allmänt kaos som stormskada? Tyvärr går väl inte den allmänna oredan att sättas på Valios stromkonto, eller?

Atlas

Hösten är på god väg att dra andan ur de vackraste in The Garden. En av dem är den fagra långbenta Atlas blomman. Clarkia amoena. Jag klippte ner dem och lade dem i vas i växthuset, för att få frön till nästa år. Men nätterna är på väg att bli kyliga, så vi får väl se, om jag tar in dem i stugvärmen.

Det brukar bli så att man kör med säkra kort angående sommarblommor, år efter år de samma gamla trotjänarna. Atlas blommorna är verkligen mina favoriter i repris. Ingen sommar utan mina Atlas blommor.

Jag förvarar mina frön i kylskåpet över vintern. Det har alltid fungerat. Fröna gror snabbt när du sår dem. Jag tror de är ljusgroende. Jag har försökt förså dem, men det vill inte lyckas för mig. Visserligen gror de, men de  brukar bli långa o rangliga. Bästa resultatet tycker jag att så dem där du ska ha dem, eller i en hink du kan placera varmt och soligt och som du även kan skydda från junis järnnätter. Räkna med att det räcker 2,5 månad innan de blommar från den dagen du slänger ut dina frön.

Ha en skön lördagkväll alla gröna själar och alla andra själar!