November omfamnade oss. Det blev en kall, men kärleksfull kram. November kom och räddade trädgården från alla livsdraman. Trädgården har även i år varit full av händelser både bra och "dåliga". Ordet "livsdrama" har väl en negativ klang, men där ryms även det positiva. Ja så är det!
I trådgården finns många personligheter. Varje växt har sin specifika egenhet. Det finns de som är envisa, snälla, egoistiska, egocentriska, omtänksamma, upplysta...lika många personligheter som det finns växter, in the Garden.
Men nu kom November, och omfamnade dem alla och befriade dem från sina egon för detta år.
3 kommentarer
Visst har du rätt och det låter så poetiskt, men...jag kan ändå inte ta till mig det här med att den kommande tiden ska vara så skön och fin. Jag gillar inte vintrar även om dom blivit betydligt bättre sen man flyttat från storstan! Då var det bara kallt, ruggigt, blött, slaskigt, halkigt och svårt att ta sig fram.....
KRAM
Susie
Vackert, vemodigt.
Här väntar fortfarande trädgården på köldens kyss. Gräsmattan är grönare än grön och behöver antagligen klippas en gång till. Bladen sitter kvar på fruktträden. Det är konstigt. Först var det trevligt konstigt. Nu börjar det bli skrämmande konstigt.
Allt gott
Anette
Vakkert og poetisk. Frosten bekler hagen med diamanter:)Kunstverk! Du tar fantastisk flotte bilder.
Skicka en kommentar