Det lyser om honom. Ljuset är nästan bländande. Viola ser ingenting, bara det klara, nästan ljuslila skenet. Mitt i ljushavet står Nässlan. Brännässlan? Han ler och säger någonting. Han ser så fridfull och nästan helig ut.
"Drömmer jag?" Viola skakar av sig lite snö. Varför är allting så vitt och så KALLT. Då kom hon ihåg...DRÖMMEN. Drömmen, och varför hon vaknade. Det var Nässlan som talat till henne. Det kändes så verkligt, det kanske VAR på riktigt? Men varför skulle hon vara utvald? Nässlan sade i drömmen att hon var utvald, och att han var "Zen-Nässlan".
"...att vara en ledare, stöttepelare och en vägvisare, för de andra. Du är UTVALD, Viola...och när tiden är mogen förstår du...! "
Viola, förstod absolut ingenting och beslöt somna om och fortsätta tänka på våren....
Det Viola inte visste är att varje blommas Karma strävar efter att få en nässlas visdom. En blommas själ lever många liv innan den uppnår en upplyst zen-nässel-mästares status.
Viola, du är utvald, och när tiden är mogen förstår du!